Kom hem precis, har haft några tuffa timmar bakom mig blandat med mycket ångest och tveksamma beslut.
Att utmana ödet har varit något jag gjort nu ett tag, har väl insett nu att det är enbart mitt egna fall.
Allt bara för jag känner mig så ensam, jag vet att jag har så många fina vänner därute men faller så lätt och snabbt tillbaks till gammalt beteende, usch.
Men jag sitter här nu och det är allt som betyder nåt nu, drogfri och tacksam.

Hursomhelst, har ganska ont i kroppen idag, hehe.. Efter Bodybalance passet igår.
Bodybalance är en mix av Yoga, tai chi, pilates och core.. :) Men övning ger ju färdighet så än ska jag definitivt inte ge upp.
Har sovit ganska dåligt inatt också, dels för att jag tänkte och grubblade och även för att jag inte var hemma.
Äntligen har jag fått känslan av att mitt hem är min borg :) Förut har mitt hem bara kännts som en börda med massa ångest i väggarna efter alla påtändningar och avtändningar..

Dikten jag precis delade med mig av här på sidan fick jag utav en underbar människa, som har hjälpt mig hit på denna väg.
Fick den högt uppläst för mig på sista dagen i min behandling. Då får man kloka ord med sig hem och jag fick denna ägnad till mig.
Tror du jag grät floder?
Ooh jaaaa.

Känner en plötslig JÄTTE saknad efter min fina familj.
Önskar vi bodde mer nära och tillsammans istället..

Nu ska jag vila lite middag sen blir det tvätt.. =) Tjoohooo

Så rörd idag, när nåt händer så har det en mening.

P&K